Riv barriärerna!

Det låter väldigt ”-68” och var det också. Av ideologiska skäl skulle skolan reformeras så att ingen stängdes ute från akademiska studier. Alla skulle ha rätt till akademisk utbildning.

Det låter ju jättefint. Det är bara det att alla inte passar för akademiska studier.

”Studentexamen ska inte vara en klassmarkör!” Nä, det tycker inte jag heller. Men hade det inte varit bättre att erkänna att vi behöver elektriker, snickare, rörmokare med flera yrken istället för att tuta i alla ungdomar att ”du har rätt att bli något finare”?

Alla borde ha rätt att känna att dom är bra på någonting. Den möjligheten fanns tidigare men detta gigantiska ”demokratiska kunskapslyft” har sabbat den möjligheten. Den som tidigare hade fallenhet för att bli t ex en lysande bilmekaniker, fick bli det. Nu ska vederbörande istället knäckas för att "hen" inte pallar tolv års skolgång.

Det anses inte PK att tala om att människor är olika och har olika förutsättningar. Alltså vågar ingen politiker säga det och alltså debatterar vi istället hur det kan komma sig att inte alla som går ut grundskolan har gymnasiebehörighet. Eller varför inte alla som går ut gymnasieskolan har högskolebehörighet.

Det går bra att kompletteringsläsa för att skaffa sig högskolebehörighet men att röra sig i andra riktningen, från teoretisk till praktisk utbildning, nä se det går inte! Den som idag har valt samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och tröttnar har ingen möjlighet att istället komma in på ”yrkesvux” eller något motsvarande i detta nya lappverk. Uridiotiskt!

Det är dags att riva barriärerna igen men denna gång de barriärer som gjort ovanstående process irreversibel!

Denna fundering är också publicerad på nättidningen Gränsbrytning.

Quizresultat 2013-10-06

Det torde vara hög tid att meddela poängställningen inför dagens drabbning...

Moderaterna i konsten

Om Andy Warhol levt idag och varit politisk kommentator:

Att tolka en opinionsmätning

Överallt hör man nu att ”det rödgröna blocket skulle fått egen majoritet om det varit val idag”. 

Är detta sant? Låt oss titta närmare på det!

Det är lätt att tro det om man kastar en hastig blick på DagensNyheters tjusiga grafik.

”51,7% är ju mer än hälften. Så mycket minns jag i alla fall från skolan.”

(Det ligger nära till hands att raljera om skolan men det tänker jag inte göra. Just nu.)

Jo, det är riktigt att 51,7% är mer än hälften. Men hallå! Hälften av vadå?

Det händer att nyhetsankaret eller den ”inrikespolitiska kommentatorn” i en bisats nämner att det finns ”några osäkra” också. I tidningsvärlden motsvaras detta av en fotnot eller, som här, bara väldigt, väldigt små siffror.

I det här fallet utgör andelen osäkra 18,5%. 18,5%!

Det är knappast försumbart. Vilket parti som helst utom S och M hade varit överlyckliga om de fått 18,5%.

Om vi nu drar 18,5% från 100% (som motsvarar allihop, om ni minns), då får vi kvar 81,5%. I den här undersökningen motsvarar det 1 918 personer. Det är alltså dom som har uttryckt en åsikt, säker eller inte.

Av dessa 81,5% är det alltså 51,7% som håller på det rödgröna ”blocket”. Det blir detsamma som 42,1% av allihop. Eller 991 personer, om man så vill.

42,1% utgör knappast någon ”egen majoritet”, ens för det så kallade rödgröna ”blocket” om nu ett sådant finns. Inget enskilt parti får egen majoritet i undersökningen. S toppar med 28,6%, följt av M med 20,1%.

Men Alliansen, alltså de fyra partier som ju faktiskt regerar tillsammans nu får 31,6%. Det är mer än något annat befintligt, tänkt eller presenterat regeringsalternativ.

Om vi nu antar att de osäkra är som folk är mest, dvs som övriga 81,5%, och delar dessa proportionellt mellan alla utom SD (som väl inte har några osäkra), då blir siffrorna S 35,7%, 

V 7,1%, MP 10,5% och Alliansen 39,5%.

Vips har vi då 42,8% röda och 50% blågröna!

(Blågrön är ju dessutom en nyans som existerar.)

”Vi ska vara försiktiga med orden”, sa Palme (om jag minns rätt).

En viss försiktighet med siffror, tycker jag nog också vore på sin plats.

Och mycket kan ju hinna ändra sig, är kanske bäst att tillägga.

Quizresultat 2013-09-22

"Melanocyter" är självklart ett rätt svar och rättningen har lika självklart reviderats.

Att texten i "Smoke on the Water" skulle handla om helvetet är fel. Men rätt kul.

Att springa åt samma håll

I Sverige är vi duktiga på att springa åt samma håll. Om det gäller att vara PK, så springer vi inte bara åt samma håll. Det gäller att springa snabbast.

Men absolut inte tjuvstarta! Nej, någon annan måste vara först. Först. Sen kan vi springa.

Jag erkänner villigt att jag också gick i den senaste fällan, det famösa polisregistret :

”Åh, så hemskt! Fy på sig polisen! Så får man ju inte göra. Det är faktiskt förbjudet i lag! 

Så det så!”

Indignationen vet inga gränser. Det skrivs insändare. Det demonstreras. Och has sig.

Men hur mycket vet vi? Egentligen? Är det verkligen ett register grundat uteslutande på etnicitet? Eller är det ett vanligt utredningsmaterial, där man kartlägger kriminellas kontakter?

Vad vet vi om polisens sätt att arbeta? Vad vet vi om hur de utreder kontakter mellan kriminella? Kan det möjligen vara så att någon som begått ett brott och som råkar vara rom, inte är en ö, utan faktiskt har kontakter? Hur ser i så fall dessa kontakter ut? Råkar dessa möjligen också vara romer?

Kan det rentav vara så att de uteslutande är romer? I så fall är det ju inte så konstigt om alla i utredningen har samma etnicitet.

Rätt eller fel, så är detta en grupp människor som å ena sidan ytterst ogärna vill låta sig integreras, men som å andra sidan inte heller vill bli särbehandlade. Då kan det ju bli problem. Om man har sitt eget rättssystem med egna lagar och egna domstolar men bor och verkar i ett land där alla andra lever efter ett annat rättssystem, då är det ju lätt hänt att det blir lite ”vi och dom”.

Jämför gärna med det så kallade ”hedersrelaterade” våldet. Ingen rycker väl på axlarna och säger att det måste accepteras eftersom det är ”kulturellt betingat”.

Ni som är så upprörda nu, hur många romer har ni i er bekantskapskrets? 

Bara på en höft sådär?

Det skulle vara intressant att veta.

Visst känns det lite gött att kunna anklaga polisen för rasism! Då slipper man ju stå för vad man själv tycker och tänker. ”Man är väl inte rasist bara för att man säger vad man tycker!”

Jag kommer förmodligen att bli anmäld för det här. Kanske både av ”oss” och ”dom”.

Spelar ingen roll, för ”jag är ju inte rasist, men...”

Svantesson och romerna

Det är mycket med register just nu. Läste någonstans att ”reglerna är snåriga”. Ja, då kan det ju inte vara lätt att göra rätt. Men man skulle ju kanske kunna...öh...tänka lite. 
Eller gå på magkänsla.

Polisen bekräftar att registret finns ”men det är inte sanktionerat”. Det är vad jag skulle kalla en ”snårig kommentar”.

Det finns flera förbud som vissa anser sig stå över. Förbudet mot åsiktsregistrering tycks t ex inte gälla journalister.

”Du har ju varit medlem i Livets Ord.” Så inledde flera journalister sina intervjuer med den nyutnämnda arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson. ”Du är ju emot aborter. Du är ju emot samkönade äktenskap.”

Jämför med:
- Jag har inte begått något brott.
- Nä, men du är ju rom.

Det hjälpte inte att hon gång på gång bedyrade att hon står bakom regeringens politik. Att hon står bakom de lagar som gäller. Att hennes departement inte har någonting med vare sig aborter eller homoäktenskap att göra.

Inte heller hjälper det att hon är synnerligen kompetent, t o m licentiat på det område hon ska leda, vilket är mer än man kan säga om många politiker.

Människor har alltid olika åsikter. Det är därför man måste diskutera. Det är därför det uppstår debatt. Förr eller senare måste man enas. Kan man inte det, så får man rösta om saken. Det kallas för demokrati.

Dom som röstade emot ett EU-medlemskap är lika mycket en del av EU som dom som röstade för. Det kan kännas orättvist men så är det.

Visst har kristendomen ställt till mycket elände genom historien. Men bara för det behöver ju inte vi klentrogna till varje pris ge igen. Vi kan istället försöka visa att vi kan vara bättre. 
Så förlåt dem, ty de veta icke vad de göra!

Den historiska duellen

SVT har gjort ett stort nummer av att den sittande statsministern Reinfeldt och hans utmanare Löfven äntligen skulle mötas i en duell direkt i Aktuellt. Nästan omedelbart när Aktuellt börjar, spär man på förväntningarna med att säga att kvällens ”Utblick” utgår. Allt för att bereda plats för denna enastående unika debatt. Jättespännande!

Och vad händer?

Kombattanterna får en ynka kvart på sig att avhandla så mycket som man nu hinner på en kvart. För att det ska gå rätt till övervakas de av Aktuellts båda nyhetsankare Claes Elfsberg och Cecilia Gralde.

”Välkomna hit! Sätt igång! Nu får vi bryta, annars hinner vi inte kommentera. Tack för att ni kom!”

Resten av programtiden, ungefär lika lång tid som avdelats åt själva debatten, ägnas åt recension/analys/diskussion/tyckande av fem (5!) journalister. Förutom Elfsberg och Gralde har man släpat dit SVT:s egen ”inrikespolitiska kommentator” Margit Silberstein, DN:s Peter Wolodarski och Aftonbladets Karin Pettersson.

”Hur tycker vi nu att det gick? Hur skötte dom sig? Vem vann? Vad ska tittarna (väljarna) hemma i sofforna tycka? Var det relevanta ämnen dom debatterade? Var det något annat dom borde tagit upp? Dom hade ju faktiskt hela femton minuter på sig. Och framför allt: Är det något särskilt som vi tycker att tittarna ska tycka?”

Det har länge retat mig att så mycket tid läggs på att journalister intervjuar varann. Detta måste vara en ny bottennotering. Bedrövligt!

Jag kan bara hålla med Siewert Öholm: SVT idiotförklarar sin publik.

Säg mig vem du umgås med...

...och jag ska berätta vem du är.

I förra veckan skrev jag om Putin och gjorde mig då skyldig till några väl svepande generaliseringar. (Generaliseringar kan vara effektiva ibland, men då får dom ju inte vara alltför svepande.)

Självklart kan Obama inte lastas för vad hans företrädare haft för sig.

Inte heller kan Putin ta ansvar för Stalins härjningar.

Det vore lite som att anklaga Angela Merkel för förintelsen, vilket ju alla inser vore absurt.

Däremot så tycker jag att vissa generaliseringar funkar om man talar om traditioner och retorik. Där finns en klar kulturkrock mellan USA och Ryssland (som jag förresten vet inte är samma sak som Sovjetunionen. (Hallå!)).

Amerikanerna har ett våldsspråk med mycket skjutande och krigande. Ta bara ordet ”shot”, som från början betydde skott. Jänkarna använder det om en massa olika saker; drink, försök, injektion, golfslag etc. En engelsman säger ”Nice try!”, en amerikan säger ”Great shot!”

Dom pratar också hela tiden om att ”kriga” mot allting; ”war on communism”, ”war on drugs”, ”war on terrorism”. ”If you're not with us, you're against us!”

Till och med nationalsången handlar om bomber och raketer. Och ingen kan bli president i USA utan att i varje tal nämna ”our fine young men and women in uniform”.

(Som slåss och dör för demokrati och frihet i hela världen. Eller om det nu var olja.)

Det tråkiga är att dom är så korkade. ”Intelligence” är ett omhuldat begrepp som sysselsätter tusentals slarviga medarbetare som är så hemliga, att dom inte kan prata ens med varann. Både 11 september och Pearl Harbor hade kunnat undvikas om dom inte varit så släpphänta.

Ryssarna är och har länge varit betydligt smartare. Dom talar hela tiden om fredliga avsikter - som kontrast mot omvärldens ondska. Det tråkiga är att dom ljuger. Inte bara ibland, utan hela tiden. Nästan tvångsmässigt.

Journalister mördas, meningsmotståndare fängslas, tidningar censureras och hela arméer av aningslösa ungdomar organiseras i gigantiska heja-klackar som demonstrerar till förmån för regimen. Regimen? Ja, Putin alltså.

(Jo, det var visst Medvedev ett tag, men egentligen Putin.)

Det gamla Sovjetunionens alla tillgångar delades upp på en handfull män, oligarkerna, som fortfarande tillåts sitta på sina fabulösa rikedomar så länge dom inte lägger sig i politiken. Det är nämligen Putins egen domän. Ja, han är väl inte precis barskrapad han heller...

Demokratin är fortfarande väldigt långt borta. Folk hålls i schack av ”fine young men (och mycket få women) in uniform” som det fullkomligt dräller av på gator och torg.

Det är mot den bakgrunden jag tycker att det är lite magstarkt av Putin att rikta sig till det amerikanska folket med ett föredrag om hur saker och ting borde skötas i världen. Han kunde väl i så fall, om han nu ville så väl, ha avrått från Afghanistan-äventyret: ”Nä, vet du, det där har vi provat. Det gick inget vidare. Men för all del, försök gärna! (Give it a shot!)”

Putin avslutar sin artikel: ”We are all different, but when we ask for the Lord’s blessings, we must not forget that God created us equal.”

Det uttalandet var en ny - och för mig hittills okänd - sida av utbildningen inom KGB.

Men självklart är jag glad att Kerry och Lavrov kan tala med varandra. Tro inget annat!

(För Guds skull!)

Synålssyndromet

Piraten sa eller skrev en gång: ”Man kan inte skriva om en synål utan att nån enögd jävel tar illa vid sig.” (Ungefär. Kan inte citatet ordagrant.)

Stackars Piraten skulle nog inte ha överlevt idag. Numera kan man inte skriva om en synål utan att nån jävel som råkar känna en enögd person blir kränkt å dennes vägnar.

Jag dristade mig att på Facebook skoja om Kvällspostens förstasida. I krigsrubrikstil kunde man där läsa: ”Kikki berättar om sin största skräck”. Och så gjorde jag mig lustig över vad i all världen det kunde tänkas vara, som inte redan avhandlats på längden och tvären i spaltkilometer efter spaltkilometer. 

Finns det verkligen någonting kvar som Kikki Danielsson inte pratat ut om?

Så kom jag då att tänka på att många upptäckt en porträttlikhet mellan henne och norska Höyres ledare Erna Solberg. Kunde det möjligen vara det som Kikki var rädd för? Att bli förväxlad med en politiker?

Detta resulterade i en lång så kallad tråd, som jag inte riktigt begriper mig på.

Jag anser inte att jag har skojat om hennes utseende. Inte heller om något enda av alla de personliga problem som hon gång på gång ältat i pressen. 

Inget av detta intresserar mig.

Det som intresserar mig, eller snarare gör mig förundrad, är hur det överhuvudtaget är möjligt att sälja skiten. Är vi så förbannat korkade som nation eller folk? Eller är det meningen att vi med Kvällspostens hjälp ska bli precis så förbannat korkade?

Jag kan förstå dom som tycker att tidningarna inte bara ska skriva om krig, svält, naturkatastrofer och annat elände. ”Man måste ju få läsa om nåt trevligt åsse.”

Jovisst, men på vilket sätt är detta trevligt? Vad tillför det?

Med lite god vilja kan man naturligtvis försöka se det positivt:

”Jaså, jaha, Kikkis största skräck är dagens tyngsta nyhet. Då har det alltså inte hänt något allvarligt i världen.”

Fast det kan man ju heller inte riktigt ge sig fan på.

Fredsduvan Putin

Rysslands president Vladimir Putin tar äntligen bladet från munnen och talar via New York Times direkt till det amerikanska folket. Det är inte en dag för tidigt!

Som vapendragare för fred, frihet och demokrati har han en lång och fin tradition att falla tillbaka på. Ryssland har ju aldrig blandat sig i andra suveräna staters inre angelägenheter. Det kan nog i stort sett alla estländare, lettländare, litauer, vitryssar, ukrainare och polacker vittna om. För att bara nämna några.

Militära interventioner är heller inget som Ryssland brukar ägna sig åt. Det vet ju, bland andra, alla ungrare, tjecker, tjetjener och afghaner.

Det enda jag tycker är konstigt är att han inte tar upp NSA och deras avlyssning, när han nu ändå läxar upp USA. Sådant hör givetvis inte hemma i en demokrati och skulle ju aldrig förekomma i Ryssland. Eller?

”På sig själv känner man andra”, var det visst nån som sa.

Lite BS om SB

”Eftersom Sture Bergwall bara har vårdats på en sluten avdelning, där man lyckats manipulera honom så pass framgångsrikt att han erkänt massor av mord som han aldrig begått, så kan man inte avgöra om han skulle vara farlig för allmänheten om han skulle vårdas på en öppen avdelning.

Därför får han stanna på den slutna avdelningen.”

Så skrev jag på Facebook och det föranledde en hel del diskussion. Det ovanstående är inte något citat (mer än av mig själv). Jag skrev det som en reaktion på något som jag tyckte var ett absurt resonemang, sådant det återgavs i media.

Jag har ingen aning om var eller hur Sture Bergwall (SB) bör vårdas. Det är jag inte kompetent att bedöma. Om jag däremot hör något som framstår som mer än lovligt korkat, då kan jag inte låta bli att reagera. Och resonemanget ovan framstår just så.

Hela denna historia är så tragisk på så många sätt och så korkad på så många sätt och så ofantligt dyr och pinsam, att den väl helst borde tigas ihjäl. Men i så fall finns ju risken att man inte lär sig något och då kan ju samma sak hända igen.

Det fanns naturligtvis en anledning till att SB befann sig på Säter. Men sedan blev en av psykologerna, Birgitta Ståhle(BS), helknäpp när hon anade något sensationellt:
”Wow, här har vi kanske äntligen en tvättäkta seriemördare!” 

(OBS! Inget citat, bara en gissning.)

Så satte hon igång att pumpa honom full med psykofarmaka och lotsa honom tillbaka till hans förträngda minnen av alla hemskheter han ägnat sig åt under åren. Vem som sedan manipulerade vem och hur dom lyckades få polis och åklagare att svälja skrönorna, det kan göra detsamma.

Det skulle förresten vara intressant att att pumpa BS full med droger och se hur många mord hon kommer ihåg att hon begått. Där har vi kanske lösningen!

Får man henne inte fälld för mord, kan man kanske satsa på allmänfarlig vårdslöshet eller nåt. ”Slöseri med allmänna medel” finns väl inte, men bör införas!

Lite kul, eller tragikomiskt, är att initialerna BS kan stå för ”bull shit”.

And yes, now I am BS-ing you!

Kulturen och sanningen

Kulturnyheternai svt har fem minuter på sig att berätta om kultur. Fem (5) minuter!

Igår, 21/8, inledde man med att använda drygt två av dessa minuter till ett inslag om anonyma ”Anna”, som enligt egen uppgift sålt sex till Sven-Otto Littorin. Påhejad av sanningssägaren Aftonbladet är hon upprörd över att Littorin får sitta och förneka detta i TV-programmet ”Min sanning” 20/8.

Jag är så förbannad så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Följande frågor är därför inte nödvändigtvis ordnade efter prioritet:

På vilket sätt är detta kultur?

Vad gör en tisdag till ”bästa sändningstid”?

Borde programmet hetat ””Annas” sanning”?

Varför är Littorin en skurk om Palme är en ängel?

Varför drunknar inte Radionämnden i anmälningar?

På vilket sätt ”domineras media av borgerliga vinklingar”?

Hur hann ”Anna” skriva en så lång artikel redan samma kväll?

Om nu ”Anna” var så angelägen om att få tala med svt, varför gjorde hon inte det?

Om hon inte kunde fixa det själv, kunde väl Aftonbladet hjälpt henne?

Varför lever public service i symbios med kvällspressen?

Varför finns det kvällstidningar?

Mr Carson dubbelarbetar

Inget ont om Martin Timell eller Ernst Kirchsteiger men det här är aningen häftigare.
Sådär 97 rum häftigare!

Råkade se lite av ett avsnitt av "Luftslott eller drömslott" och fastnade direkt. Dels var det fascinerande med en familj som satsar allt på att renovera ett 200 år gammalt palats, dels var det något väldigt speciellt med berättarrösten. Den var bekant på något sätt. Väldigt bekant.

Jo men visst, det var ju butlern Mr Carson från Downton Abbey! Varje gång jag hörde rösten väntade jag mig att han skulle komma in och säga "Dinner is served" eller något liknande.
Kändes tryggt.

Annars är det mycket elände. Det så kallade "livs-puzzlet" blir besvärligt, tid och pengar går åt och ovanpå alltihop krånglar lokala byråkrater (tydligen ett globalt problem i klass med växthuseffekten). Kan bli spännande.

Originaltiteln är "Beeny's Restoration Nightmare"...

Att komma igång

"Att starta en blogg tar bara 5 minuter! Vi lovar!"
Jag måtte vara oerhört trög...