Säg mig vem du umgås med...

...och jag ska berätta vem du är.

I förra veckan skrev jag om Putin och gjorde mig då skyldig till några väl svepande generaliseringar. (Generaliseringar kan vara effektiva ibland, men då får dom ju inte vara alltför svepande.)

Självklart kan Obama inte lastas för vad hans företrädare haft för sig.

Inte heller kan Putin ta ansvar för Stalins härjningar.

Det vore lite som att anklaga Angela Merkel för förintelsen, vilket ju alla inser vore absurt.

Däremot så tycker jag att vissa generaliseringar funkar om man talar om traditioner och retorik. Där finns en klar kulturkrock mellan USA och Ryssland (som jag förresten vet inte är samma sak som Sovjetunionen. (Hallå!)).

Amerikanerna har ett våldsspråk med mycket skjutande och krigande. Ta bara ordet ”shot”, som från början betydde skott. Jänkarna använder det om en massa olika saker; drink, försök, injektion, golfslag etc. En engelsman säger ”Nice try!”, en amerikan säger ”Great shot!”

Dom pratar också hela tiden om att ”kriga” mot allting; ”war on communism”, ”war on drugs”, ”war on terrorism”. ”If you're not with us, you're against us!”

Till och med nationalsången handlar om bomber och raketer. Och ingen kan bli president i USA utan att i varje tal nämna ”our fine young men and women in uniform”.

(Som slåss och dör för demokrati och frihet i hela världen. Eller om det nu var olja.)

Det tråkiga är att dom är så korkade. ”Intelligence” är ett omhuldat begrepp som sysselsätter tusentals slarviga medarbetare som är så hemliga, att dom inte kan prata ens med varann. Både 11 september och Pearl Harbor hade kunnat undvikas om dom inte varit så släpphänta.

Ryssarna är och har länge varit betydligt smartare. Dom talar hela tiden om fredliga avsikter - som kontrast mot omvärldens ondska. Det tråkiga är att dom ljuger. Inte bara ibland, utan hela tiden. Nästan tvångsmässigt.

Journalister mördas, meningsmotståndare fängslas, tidningar censureras och hela arméer av aningslösa ungdomar organiseras i gigantiska heja-klackar som demonstrerar till förmån för regimen. Regimen? Ja, Putin alltså.

(Jo, det var visst Medvedev ett tag, men egentligen Putin.)

Det gamla Sovjetunionens alla tillgångar delades upp på en handfull män, oligarkerna, som fortfarande tillåts sitta på sina fabulösa rikedomar så länge dom inte lägger sig i politiken. Det är nämligen Putins egen domän. Ja, han är väl inte precis barskrapad han heller...

Demokratin är fortfarande väldigt långt borta. Folk hålls i schack av ”fine young men (och mycket få women) in uniform” som det fullkomligt dräller av på gator och torg.

Det är mot den bakgrunden jag tycker att det är lite magstarkt av Putin att rikta sig till det amerikanska folket med ett föredrag om hur saker och ting borde skötas i världen. Han kunde väl i så fall, om han nu ville så väl, ha avrått från Afghanistan-äventyret: ”Nä, vet du, det där har vi provat. Det gick inget vidare. Men för all del, försök gärna! (Give it a shot!)”

Putin avslutar sin artikel: ”We are all different, but when we ask for the Lord’s blessings, we must not forget that God created us equal.”

Det uttalandet var en ny - och för mig hittills okänd - sida av utbildningen inom KGB.

Men självklart är jag glad att Kerry och Lavrov kan tala med varandra. Tro inget annat!

(För Guds skull!)